Det här inlägget har inte sådär jättemycket att göra med Hawaii förutom att ölen jag skriver om har sålts i de flesta matbutikerna sedans jag först kom hit för många år sedan. När jag först såg St Pauli Girl i butiken så trodde jag det var en amerikansk öl som försökte se tysk ut eller låtsas vara tysk öl, eftersom tysk öl har bättre rykte. Men när jag smakade den och tittade noggrannare på etiketten så var det helt klart en tysk öl.

Men varför ha ordet Girl i namnet? Det är ju absolut inte tyskt. Och varför påminde den mig om den gamle godingen Becks? Flaskan är likadan, smaken är ganska lik, dom säljs i samma butiker. Något stod inte rätt till. Så jag gjorde lite research och hittade information om att Becks och St Pauli Girl har olika bryggerier men ligger på samma adress. Då blev jag lite misstänksam så jag köpte hem några Becks och några St Pauli Girl för att göra ett simpelt test.

Som ni ser så är flaskorna likadana ut, troligtvis tillverkade på samma fabrik. Färgen är nästan identisk fast St Pauli Girl var något ljusare när man tittade närmare. Lukten särskiljde dom inte så mycket. Smaken då? Hur smakade dom? Var det någon skillnad eller är det samma förbaskade öl i de olika flaskorna? Nej, det är inget lurendrejeri som försigår. Dom smakade faktiskt annorlunda, dock inte så mycket. Men i stora drag så hade Becks mer smak och beska medans St Pauli Girl var något lättare att dricka. Till min förvåning så smakar St Pauli Girl faktiskt ganska likt svensk öl, vilket gläder mig för svenskt öl går det inte att hitta i Hawaii.

Okole Maluna!

Alla som växer upp i USA äter nån gång i sitt liv en PB&J macka….eller rättare sagt peanut butter and jelly sandwich. Oftast är sylten (jelly) av druv- eller jordgubbsmak. För att gör en lite svenskare variant så provade jag med lingonsylt i morse.

Det var bara sådär så jag kommer nog inte göra det igen. Lingonsmaken var inte tillräckligt stark för att kämpa med jordnötsmöret. I fortsättningen blir det nog hallonsylt för min del. Men det var kul att prova.

Annars så är det gott att lägga skivad banan emellan lagrena….så det blir då en PBB&J sandwich. 🙂

Aloha!

Som ni kanske läst tidigare så är Mor Annas Smörgåsgurka en sak jag saknar från Sverige. IKEA brukade ju sälja den så när vi åkte till fastlandet tog vi alltid med oss några burkar tillbaka till Hawaii. Men för ett par år sedan så slutade IKEA sälja med ”stigande fraktkostnad” som anledning.

Nu har jag hittat en smörgåsgurka som kommer närmare Mor Annas än vad någon annan amerikansk pickles har gjort hittils. Det lustiga är att det är en av de billigaste märkena det gäller. Western Family är ett lågprismärke på en av livsmedelskedjorna här i Hawaii. En stor burk kostar bara $2. Inte lika gott som Mor Annas men bättre än alla andra alternativ.

Fram med knäckebrödet, osten, och smörgåsgurkan. 🙂

Det finns mycket att göra och se i Chinatown in Honolulu men man förväntar sig inte att en av de bättre vinbutikerna i Hawaii ligger precis i kanten av Chinatown….närmare sagt mellan finansdistriktet och Chinatown.

HASR Wine Co är ett litet undanskymt ställe på en liten flummig gata. Det är inte ovanligt att det ligger hemlösa ett tiotal meter från infarten. Men å andra sidan ligger det några trendiga restauranter i närheten också. Dock, när man lämnar gatan och går in genom porten så förändras allt. Det känns som man stigit in på en bakgård i södra Europa där det ligger en liten trevlig vinbutik med skymd uteservering.

HASR har vin från hela världen men specialiserar sig på vin från Kalifornien.

Snart kommer det ett längre inlägg om Chinatown eftersom jag märkte att jag inte skrivit något om det fastän jag varit där flera gånger på senaste.

Skål!

Jag giller uttrycket ”less is more” och försöker även leva så. Det gäller även matlagning. Det ska inte vara alldeles för många ingredienser. Det behövs faktiskt inte så mycket. När jag grillar kött då är det bara salt som gäller. Min köttgrillning är mycket enkel. Ingen marinad, ingen sås och inga speciella kryddor.

Tre saker till min köttgrillning:

1) Gasolgrill (ger snabb stark värme)

2) USDA Prime Ribeye (översatt till den bästa entrecoten man kan få tag på)

3) Hawaiiansk havssalt (grovkornigt och gott)

Använd händerna och massera in saltet i köttet. Värm upp grillen och lägg på köttbitarna.

Låt köttet få lite färg, vänd stekarna, vänta till köttet inte känns så mjukt och vänd sedan en gång till. När du ser blod komma ut så är det klart….dvs om du gillar köttet medium.

Så lätt är det. Det smakar ljuvligt. Servera med ris eller potatis och lite grönsaker typ tomat eller bönor.

Här är en gammal bild jag fört över från en annan blogg jag hade. Makrill, korv, och potatis.

McDonalds vet hur man tjänar många kunder med deras nya två-filiga drive thru som blir mer och mer vanlig runtom Hawaii och fastlandet USA.

Vilket kom först…..fetma eller stora förpackningar? Orsakade stora läskförpackningar fetma eller är det tvärtom? (Med fetma i det här inlägget menar jag fetma orsakad av ”supersize” kulturen här i USA).

Under min andra USA-vistelse på mitten av 80-talet så såldes nästan all läsk i formatet 6-pack. Jag kommer så väl ihåg det för jag tog med mig ett 6-pack Cherry 7Up hem för att visa kompisarna. Det var så Amerikanskt. När jag sedan åkte tillbaka till USA i början på 90-talet så var det 12-pack som gällde. Nästan alla familjer köpte läsk och öl i 12-pack. Ett dussin läsk låter ju bra. Ett dussin är ju alltid ett dussin och det är mycket som sedan forntida dagar har sålts i det antalet.

Men sedan började frosseriet på riktigt. När jag kom till Hawaii i slutet på 90-talet så växte det läskberg av 24-pack i affärerna. Två dussin. Det låter ganska mycket och för mig är det alldeles för mycket. Men folk gillade det. Det såldes både läsk och öl i 24-pack. Inte konstigt folk växer som de gör. Nja, så ofta eller så mycket läsk dricker jag inte men det var väl bara att vänja sig vid den synen. Sedan kom det 30-pack. Jag tror det var Budweiser som startade med det men läskfabrikanterna hakade på. 30 burkar….det är inte lite det.

Hör o häpna men när jag gick till mataffären idag för att köpa salladdressing så fick jag syn på läskberget ovan. Jag var tvungen att blicka två gånger. Är det verkligen sant? Har det gått så långt att vi nu behöver köpa läsk i 36-pack? Billigt är det också för läsk har ju alltid varit ett fattigmansdryck i USA. $9.99 för ett 36-pack blir endast 1.70Kr styck i dagens kurs. Helt ofattbart! Jag kan dock nöja mig med att min son inte gillar läsk. 🙂

Sedans tonåren då vår familj bilade mycket i Europa och speciellt köpte hem vin från Tyskland så har jag gillat att dricka vin. I tonåren var det väl mest för att bli berusad men man mognade och började se vin mer som konst och kultur. Man gick från Tyskt till Spanskt till Franskt osv. Något gott amerikanskt vin fanns det inte på Systembolaget på den tiden. Det var typ vin som man kan hitta på 7-Eleven i USA. Men när jag flyttade till USA så fick jag upp ögonen och smakade fantastiskt vin från Napa Valley, Sonoma, Columbia Valley, Willamette Valley, etc.

När jag smakade på Grgich Hills Cabernet Sauvignon, ett ekologiskt och biodynamiskt vin från Napa var jag såld. Amerikanarna hade verkligen lärt sig att skapa vin i samma klass som de bästa fransoser. Grgich är dock ganska dyrt så det blev ett samlarvin istället för ett bordsvin. Numera är min mer plånboksvänliga favorit Cambria Pinot Noir från Santa Maria i Kalifornien.

Det var vin det. Vad har öl med saken att göra? Jo, när jag bodde i Sverige så var det mest tal om Stor Stark då man var på krogen och Carlsberg Hof då man var hemma hos en kompis. Det blev en o annan tysk variant då man var på semester. Något mer blev det inte. Nyligen så har jag än en gång fått upp ögonen på något fantastiskt här i USA och det är öl bryggda på väldigt små och familjeägda bryggerier….så kallade microbreweries. Det visar sig att öl kan vara lika intensivt och svårt att framställa som vin. Mina kompisar förstår inte hur jag kan betala lika mycket för en flaska öl som en flaska vin men vad är det för skillnad egentligen? Jag ser inte anledningen till att vin ska vara dyrare än öl…..i alla fall inte de absolut bästa ölen. Precis som vin så finns det otroligt många goda öl. Mina favoriter kommer från Ballast Point och North Coast Brewing Co i Kalifornien samt Deschutes i Oregon. Och vi får inte glömma de lokala bryggerierna här i Hawaii. För om jag vill stödja den lokala ekonomin samt vara mer miljövänlig så får jag fortsätta köpa öl från Kona Brewing Co och Maui Brewing Co.

Jag tittade på TC Cribs häromdan och hörde att dom gillade Bud Light Lime på Posterous huvudkontor i San Francisco. Jag har aldrig varit mycket för smaksatt öl men eftersom jag gillar Posterous så gav jag det en chans.

Fy fan säger jag bara. Det var den värsta ölen jag smakat. Limesmaken är alldeles för stark och för söt. Det smakar som om dom blandat limeläsk i ölen. När jag var yngre så var jag fascinerad av den Engelska drycken Shandy men det här var fruktansvärt. Det blir ingen mer Bud Light Lime för min del.

Förresten, det är många som gillar att trycka ner en lime klyfta i deras mexikanska öl. Jag har aldrig förstått mig på det. Jag dricker det hellre rent. Jag har aldrig tyckt citrus och öl passar ihop. Släng fram några salta nötter istället. 🙂