TripAdvisor har publicerat en lista på öar du måste se innan du dör. Ni kan hitta listan i svenska dagstidningen SvD. Ön Maui här i Hawaii kommer med på plats nummer 10. Det är kul och en självklart en ära för oss i Hawaii att en av öarna är med. Men egentligen tycker jag dom kunde ta med vilken Hawaiiansk ö som helst. Varje ö har sin egen charm och skulle lätt kunna platsa på listan.
De flesta av Er visste nog inte att ön Lanai var ägd av en privatperson, eller rättare sagt ett bolag. David Murdoch och hans bolag Castle & Cooke har ägt Lanai sedans 1985. Men det har inte direkt varit något han tjänade pengar på. Varje år har han behövt lägga $20-25 miljoner på att sköta Lanai.
Tiderna har förändrats. Förr i tiden så stod Lanai för 75% av världens ananasproduktion. Men som allt annat så blev det billigare att odla ananas på andra ställen runtom klotet. Nu finns det ingen ananas på Lanai längre utan bara två stora hotell som anställer nästan hälften av befolkningen. Jag har tidigare skrivit om Lanai: hotell, restauranter och sevärdheter.
För att få igång lite mer industrier på Lanai så hade Murdoch försökt att installera både vindkraft och solfarmer på ön. Enligt hans beräkningar så skulle ön kunna försörja sig på förnyelsebar energi. Men folket på Lanai sa tyvärr nej.
Nu har Murdoch sålt Lanai till en annan ö-älskare, Larry Ellis som skapade och driver IT-jätten Oracle. Priset har inte offentliggjorts men det ryktas om att ön såldes för runt $600 miljoner. Själv har jag inte mycket gott att tycka om Ellis och skulle hellre sett att Bill Gates vann budgivningen.
Lanai är dock en unik och fantastisk ö så jag hoppas allt går vägen. Åker gärna dit snart igen.
Aloha!
Lahaina Noon är när solen står exakt ovanför dig så du inte avger en skugga….eller rättare sagt så står du på din hela din egen skugga. Lahaina Noon händer när solen går mellan kräftans och stenbocken vändkretsar. Lahaina Noon kan i Hawaii upplevas ett par gånger i maj eller juni månad varje år och i USA är det endast delstaten Hawaii som man kan uppleva Lahaina Noon – vilket jag antar är varför det kallas Lahaina Noon. Lahaina betyder ”grym sol” på Hawaiianska. Lahaina är även en liten stad på ön Maui.
Tyvärr missade jag den första Lahaina Noon för året nu i slutet av maj men jag tror jag har en till chans snart nu i juni.
Politik intresserar mig ganska mycket men jag försöker hålla bloggen fri från det. Ibland känner jag dock för att göra undantag och nu har det att göra med min irritation med fackföreningar. Först måste jag säga att jag är inte direkt någon fackföreningshatare. Dom har bidragit till att skapa bra arbetsvillkor och jämställdighet. Men det var förr i tiden. Nu har arbetslagarna hunnit ikapp och det är mer en fråga om överlevnad för fackföreningar. Ett maktspel helt enkelt.
När man tar sig an ett fackanslutet jobb i USA så har man inget val. Man måste gå med i facket om man vill ha det jobbet man sökt och måste betala fackavgiften varje månad.
Jag har varit med i två fackföreningar här i USA och båda gångerna har jag haft bedrövande erfarenheter. Första gången så jobbade jag för ett tandförsäkringsbolag som började gå utför. Företaget ville att facket skulle släppa lite på deras villkor och anpassa sig till marknaden, vilket skulle betyda att det anställda inte skulle få automatisk lönehöjning varje år och att sjukförsäkringen inte skulle vara gratis. Vem som helst med sunt förnuft förstår att en sådan modell inte är hållbar i längden. Hur många företag erbjuder gratis sjukförsäkring och automatisk lönehöjning varje år – oberoende på hur du presterar? I vilket fall så ville inte facket släppa på deras makt och vägrade förhandla fram en kompromiss. Vad tror ni resultatet blev? Jo, företaget sa upp alla fackanställda. Så var det med det. Facket ville hellre behålla sin makt än att värna om de anställda de egentligen skulle representera.
Den andra erfarenheten med en fackförening är helt annorlunda från den första. Nytt jobb, ny fackförening. När ekonomin gick åt skogen 2008 så började arbetsgivaren förhandla med facket, vilket är förståeligt. Det är också förståeligt att jag tog en 5% lönesänkning i två år för att hjälpa arbetsgivaren komma tillbaka på fötterna. Men sen fortsatte det bara…..lönesänkning, höjd sjukförsäkringsavgift, etc. Facket gjorde inte ett piss fastän varje medlem betalade in $50 varje månad. Fackbossen’s lön gick dessutom upp medans vår andras gick ner. Varför är det någon mening att vara med i facket överhuvudtaget då?
Det kan låta att jag bara vill klaga på facket, men det är mer än så. Jag tycker inte dom behövs längre. Arbetslagarna är så pass moderna nu att fackföreningar behövs inte längre:
1) Varför ska jag betala $50 till facket varje månad då jag inte får ut något av det? Lönen är inte bättre, förmånerna är inte bättre. Vad är då nyttan?
2) Fackföreningar behövdes förr i tiden då det inte fanns några arbetslagar. Nu finns det bra och progressiva arbetslagar. Fackföreningar behövs inte längre.
3) Det pågår maktspel och mygel i fackföreningar. T ex, en fackmedlem som alltid stöder facket blev belönad med en resa till New York för att gå på en utbildning som även erbjöds lokalt. Den resan betalades av fackmedlemmarnas avgifter, alltså min införtjänade lön.
4) Fackföreningar bidrar till lathet och misskötsel eftersom lönen är baserad på rang. Vare sig du gör bra ifrån dig eller inte så får du fortfarande betalt.
Tyvärr kan man oftast inte lämna en fackförening utan att lämna sitt jobb. Gillar man jobbet och vill stanna kvar så måste man tyvärr utstå facket. Därför måste man antingen lämna i grupp eller starta en proteströrelse.
Mahalo för ordet! 🙂 Starta eget är nyckeln till facklöshet.
Honung har blivit en stor och populär industri i Hawaii. Dels för att folk mer och mer vill konsumera lokala produkter men också inom exportindustrin. Levande bin är en av de största exportvarorna i Hawaii? Biodlare här i Hawaii skickar många drottningbin med några samhörande arbetare till fastlandet dagligen. Varför det kan man fråga sig? Jo, Hawaii är tydligen ett bra ställe att odla bin samtidigt som biodlare på fastlandet har råkat ut för katastrofer typ sjukdomar och skadliga insekter. En drottning säljs för runt $20. Inte så illa…speciellt när man tänker på att försäljningen uppgår till 400 000 drottningar per år.
Jag blev glatt överraskad när jag gick till matbutiken häromdan och såg att man kunde köpa lokal honung på vikt. Det var bara att välja från två olika biodlare och tappa upp själv. En kul grej men i ärlighetens namn så gillar jag svensk råhonung bättre. Dock ett bra initiativ.
Aloha!
I motsats till vad jag gjorde som tonåring så kollar jag väldigt sällan på film numera. Jag tycker heller det inte är så kul att skriva recensioner av filmer. Men här tänkte jag göra ett undantag. För några veckor sedan så såg jag filmen Ramen Girl på Netflix. Jag vet faktiskt inte när den hade premiär eller vad den heter på svenska. Jag hade heller inte några förväntningar då jag tycker det är ett löjligt namn på film. Men som ni vet så gillar jag ramen (nudelsoppa) och kände mig tvungen att se den här filmen. Till min förvåning var den faktiskt ganska bra.
Storyn är om en amerikansk flicka som följer sin resande pojkvän till Tokyo. Där tar det slut mellan dom och hon bestämmer sig för att stanna. I hennes sorg så hittar hon en ramen-ya (restaurant som serverar nudelsoppa) och blir förälskad i maten. Hon bestämmer sig för att lära sig laga ramen.
Filmen visar verkligen hur allvarligt japanare tar konsten att laga mat. Här i västvärlden så är det mest smaken som räknas men i Japan är det mer än så. Dom är otroliga perfektionister när det gäller matlagning och hur man presenterar maten på tallriken (eller i skålen) till gästen.
Då denna film är en komedi så har den även en seriös sida som visar den japanska kulturen. Av den anledningen kan jag rekommendera filmen.
Med havet så varmt och nära och med så många pooler runtom så tillbringar man givetvis mycket tid i vattnet här i Hawaii. Vare sig man bor här eller besöker öarna så är det nästan ett måste att ha en undervattenskamera. När jag först kom hit så brukade jag köpa sådana där engångskameror men för några år sedan investerade jag i en riktig kamera. Jag har en Canon D10 som har funkat bra men numera finns det mer att välja på, typ Panasonic Lumix.
Ha de så kul i vattnet!
På bilden ovan ser ni en typisk japansk frukost. Den här bilden tog jag förra helgen då vi återigen njöt av en liten staycation på Aulani Disney Resort som jag har skrivit om tidigare här och här. Den här japanska frukosten bestod av miso-soppa, ris, ägg, inlagda grönsaker, inlagda plommon, inlagd skivad ingefära, salad och fisk……samt en kopp kaffe på det.
Japansk mat är otroligt nyttig och skapar inte den där feta magen man ibland kan känna om man äter en mer västerländsk frukost typ smörgåsar.
Den typen av ägg ni ser på tallriken heter ”tamago” på japanska. Det är hur ägg oftast serveras, vare sig det är direkt på tallriken som ovan eller som sushi. Det kräver en viss konst och hängivenhet att laga tamago, vilket ni kan se här på YouTube.
Lev gott och sunt! Aloha!
De som känner mig vet att min favoritmat är ramen – dvs japansk nudelsoppa. Som tur är så finns det en hel del ramen-ya här i Hawaii. Ett av mina favoritställen är Ramen Nakamura i Waikiki. När man travar in så känns det som man stiger in i Japan. Det är väldigt autentiskt och fullt med japanska turister. Tyvärr ligger det lite taskigt om man inte bor i Waikiki då det inte finns parkering i närheten. Sedan har dom höjt priserna efter deras renovation så det är lite för dyrt nu för tiden. Men vad goda deras nudlar är.
När jag var student och trogen besökare på Hard Rock Cafe för öl och rock så låg restauranten i ett något udda läge utanför Waikiki. Men nyligen så fick dom tag på en fantastisk plats att flytta till i Waikiki. Läget på Beach Walk är perfekt, nära hotell och annan shopping. Hard Rock Cafe kanske inte har den bästa maten men det är alltid ett kul ställe att besöka då man blir sugen på rock, öl, och pupus. Man får heller inte glömma att kolla in alla gitarrer på väggen, som ska se ut som en surfvåg och som man kan se utifrån stället innan man travar in.
Skål!
Varje morgon vaknar jag till fågelsång. Det gjorde jag även på somrarna i Sverige men här i Hawaii gillar fåglar verkligen att sjunga. Och här är ju våra fönster öppna året runt så det är svårt att komma ifrån.
Och här är ett ljudklipp inspelat från vårt sovrumsfönster (framsidan av huset):
Jag spelade in det på min mobil så ljudkvaliteten är inte det bästa. Ni får nog ta och höja volymen på datorn lite för att höra.
Aloha!
Det här inlägget har inte sådär jättemycket att göra med Hawaii förutom att ölen jag skriver om har sålts i de flesta matbutikerna sedans jag först kom hit för många år sedan. När jag först såg St Pauli Girl i butiken så trodde jag det var en amerikansk öl som försökte se tysk ut eller låtsas vara tysk öl, eftersom tysk öl har bättre rykte. Men när jag smakade den och tittade noggrannare på etiketten så var det helt klart en tysk öl.
Men varför ha ordet Girl i namnet? Det är ju absolut inte tyskt. Och varför påminde den mig om den gamle godingen Becks? Flaskan är likadan, smaken är ganska lik, dom säljs i samma butiker. Något stod inte rätt till. Så jag gjorde lite research och hittade information om att Becks och St Pauli Girl har olika bryggerier men ligger på samma adress. Då blev jag lite misstänksam så jag köpte hem några Becks och några St Pauli Girl för att göra ett simpelt test.
Som ni ser så är flaskorna likadana ut, troligtvis tillverkade på samma fabrik. Färgen är nästan identisk fast St Pauli Girl var något ljusare när man tittade närmare. Lukten särskiljde dom inte så mycket. Smaken då? Hur smakade dom? Var det någon skillnad eller är det samma förbaskade öl i de olika flaskorna? Nej, det är inget lurendrejeri som försigår. Dom smakade faktiskt annorlunda, dock inte så mycket. Men i stora drag så hade Becks mer smak och beska medans St Pauli Girl var något lättare att dricka. Till min förvåning så smakar St Pauli Girl faktiskt ganska likt svensk öl, vilket gläder mig för svenskt öl går det inte att hitta i Hawaii.
Okole Maluna!
Fore! Aloha!
Alla som växer upp i USA äter nån gång i sitt liv en PB&J macka….eller rättare sagt peanut butter and jelly sandwich. Oftast är sylten (jelly) av druv- eller jordgubbsmak. För att gör en lite svenskare variant så provade jag med lingonsylt i morse.
Det var bara sådär så jag kommer nog inte göra det igen. Lingonsmaken var inte tillräckligt stark för att kämpa med jordnötsmöret. I fortsättningen blir det nog hallonsylt för min del. Men det var kul att prova.
Annars så är det gott att lägga skivad banan emellan lagrena….så det blir då en PBB&J sandwich. 🙂
Aloha!