Det är en stor skillnad på familjesituationer i Hawaii och Sverige när det gäller boende. Svenskar är väldigt självständiga och flyttar ut ur föräldrarnas hus så snart det får jobb eller börjar högskolestudier. Och när svenskar flyttat ut så är det extremt ovanligt att dom flyttar tillbaka till föräldrarna. Så är det inte här i Hawaii. Här är det väldigt vanligt med så kallade ”multigenerational homes”, dvs där flera generationer bor i samma hus. 11% av hushållen i Hawaii består av 3 generationer…vilket är mer än dubbelt så mycket som resten av USA. Tyvärr har jag ingen siffra på hur det är i Sverige men kan tänka mig att den är väldig låg.
Varför är det så här? Jo, det finns flera anledningar. Dels har det att göra med familjekulturen. Familjer är väldigt starkt knytna här i Hawaii. Familjen är viktig och en del av stommen i samhället som i Sverige annars skulle räknas som välfärdssamhället. Medans man skickar barnen till dagis i Sverige så är det mer vanligt att mor- eller farföräldrarna passar barnen här i Hawaii. Man spenderar också mycket tid med föräldrarna, vare sig det är picnics, shopping, resor, eller utflykter till stranden. Och det slutar inte när man blir vuxen. Medans mor- och farföräldrarna tog hand om de små barnen så blir det ombytta roller när de äldre behöver hjälp. Medans man i Sverige flyttar sina föräldrar till ålderdomshem så är det hemvård som gäller i Hawaii. De äldre bor kvar eller flyttar in med sina barn och får den omsorg och hjälp de behöver.
Men det är inte bara familjens välfärd som är anledningen till den stora andelen flergenerationshus i Hawaii. Det har också med ekonomin. I Hawaii, speciellt på Oahu, så råder det brist på land så boendekostnaden är väldigt hög. Hus är dyra och lönerna är lägre än på fastlandet. Därför är det många som väljer att bo med föräldrarna för att få hushållsekonomin att gå ihop eller för att spara till framtida husköp.
En vanlig syn i Hawaii är hus som håller på att byggas ut eller förlängas. Nu vet ni varför. Inflyttning.
Lämna ett svar