Nationalitet och Hemmahörande

Ett tag sedan började jag följa det svenska Twitter kontot @sweden, där det är en annorlunda svensk som twittrar varje vecka. Ett kul koncept som jag tror gynnar Sverige och dess turistindustri. Vad som har diskuterats ganska flitigt på @sweden är om invandrare är svenskar eller ej. Folk som invandrat längesedan eller vars föräldrar invandrade blir ibland kallade invandrare, turk, utlänning, etc och inte ”svensk”, fastän dom är svenska medborgare och har bott i Sverige länge. Det är ett ganska märkligt och trångsynt beteende eftersom folk bedömer det på hur dom ser ut eller var deras föräldrar kommer ifrån.

Men vad är då en svensk? Är det ens utseende, namn, påbrå? För mig är det något helt annat. Det är vad man själv känner. Om man har bott ett tag i Sverige, är svensk medborgare och känner sig hemmahörande bland folket, i landet och kulturen, då är man givetvis svensk – vare sig man är född eller invandrad för ett par år sedan. Det är inte så svårt!

Här i Hawaii är det mer välkomnande. Fastän många jag känner vet att jag föddes i Sverige och invandrade till USA för ett antal år sedan så har jag aldrig blivit kallad invandrare, utlänning eller svensk. Dom vet att jag är från Sverige eftersom folk hör min brytning och dom frågar glatt var jag kommer ifrån. Men jag blir alltid klassad som amerikan. Så är det bara. USA är byggt av invandrare och alla som kommer hit blir amerikaner. Att så många kommer till USA och vill bli medborgare är en bekräftelse att folk vill vara amerikanare. Det är inget man ser ned på. Svenskar bör likaså uppskatta att folk vill bo i Sverige. Om folk från andra länder vill vara svenskar så bör man låta dom bli det.